Publisher's Synopsis
Global uppvärmning är en av de största utmaningarna som mänskligheten står inför, med djupgående miljömässiga och sociala konsekvenser. Den dominerande vetenskapliga förklaringen skyller på förbränning av fossila bränslen, vilket ökar växthuseffekten genom att fånga infraröd värme i atmosfären.
Denna teori om växthuseffekten uppvisar emellertid inkonsekvenser med fysikens och termodynamikens grundläggande lagar. Till exempel ignorerar den rollen av ledning och konvektion i värmeöverföring, antar felaktigt att infraröd strålning är ekvivalent med värme och förklarar inte på ett adekvat sätt ursprunget till atmosfärisk termisk energi. Den här boken genomför en rigorös kritisk analys av teorin om växthuseffekten och utforskar dess termodynamiska grunder, gasernas kinetiska beteende och deras värmeöverföringssätt. Den identifierar konceptuella brister som förvirring mellan temperatur och värme, överdriven betoning på strålning och okunnighet om principerna för värmeledning och konvektion. I den här boken presenterar han matematiska och konceptuella bevis för att CO2 inte spelar en särskilt viktig roll i atmosfärens temperatur. På grundval av detta tar boken upp behovet av att utveckla ett nytt, mer omfattande paradigm för att förstå den komplexa fysiken i jordens atmosfär. En förnyad teori kommer att kräva att man införlivar bidragen från klassisk termodynamik, vätskemekanik och den kinetiska teorin om gaser. Endast på detta sätt kommer vi att kunna bygga mer sammanhängande förklaringar av den globala uppvärmningen, som överskrider begränsningarna i den nuvarande synen på växthuseffekten.
